Min relation till barn som följer den ålder Hermina skulle haft om hon levde

Ibland vänds ens tillvaro omkull på en bråkdels sekund. Ofattbara saker sker och man får brottas med att hantera situationen på bästa sätt. Plötsligt står man där alldeles villrådig, förtvivlad, rädd och tänker:

”HUR ska just jag ta mig vidare i denna situationen och HUR ska jag hantera den”

För min del, så förlorade vi vår lilla bäbis Hermina, som gick bort i magen några dagar innan hennes beräknade ankomstdag. Vi visste ingenting innan, utan fick reda på det efter att värkarna satt igång och jag låg på en brits på sjukhuset och skulle föda. Jag kommer inte berätta mer om just den situationen just nu, då det väcker otroligt mycket känslor. Men, vad jag däremot vill berätta om, är hur jag valt att förhålla mig till andra barn och bäbisar som följer den ålder, som hon skulle haft idag.

När allt detta hände kom extremt mycket jobbiga känslor och tankar, som lätt hade kunnat ta överhanden. I början var det t.ex. extremt svårt att behöva gå ut och handla, med rädsla för att stöta på någon med ett litet litet barn. Jobbiga tankar som: ”Varför just jag” möttes jag av, men också rädslor för att inte sörja ordentligt. Andra känslor, som jag upplevde som rätt destruktiva, var att tänka på alla de stunder som vi gick förlorade. Tänk om hon levt idag etc. För mig började jag tidigt se nära och käras barn för vilka de är och var och inte vad vi gick förlorade. För det var lättare för mig att hantera sorgen då. Jag vill understryka att alla bearbetar sorg olika och detta är bara mitt sätt att bearbeta den. Ytterligare har jag valt att se det som att hon bara var oss till låns och vi egentligen aldrig fick henne på riktigt. Jag vill poängtera också att det även finns skillnader i olika sorgearbeten, lite beroende på hur länge personen levt och den relation vi haft till den som lämnat oss. Trots allt detta, så är det en oerhörd förlust och bland det värsta man kan gå igenom i ett liv. Men, jag har ändå valt att se glädjen i andras barn och den unika personlighet som varje barn och individ besitter. Att höra bäbiskratt glädjer mig numera betydligt mer, än vad det gör mig illa och det är en fröjd att följa mina vänners barns uppväxter och öden. 💕 Jag ska tillägga att då vi har ett barn sedan tidigare, så kan det hända att vi kunnat gå vidare med vår sorg snabbare, än om hon vore vårt förstfödda barn. Men, trots allt detta, är det en helt brutal händelse som vänt upp och ner på våra liv samt en djup djup saknad som vi kommer bära med oss livet ut. Denna blogg ligger t.ex. till grund för att vi miste henne. 💕


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s